Tryggö,
Tryggve & Tryggveskär (Tryggöskär)
Vid Sotekanalens södra inlopp ligger ön Tryggö.
På toppen av ön finns ett bronsåldersröse
vilket är ett av kustens allra största rösen
från bronsåldern.
Röset har en diameter av ca 20 m.
Här ska kung Tryggve en gång ha blivit begravd.
Kung Tryggve levde på 900-talet och härskade
över Ranrike och Vingalmark.
Detta var landet som omfattade delar av
nuvarande Bohuslän samt landet upp till Oslofjorden.
Kung Tryggve hade en broder i nuvarande Norge
vid namn Erik Blodyx.
Källor: Bl a The Free Dictionary,
cornelius.tacitus.nu,
arkeolog Kristina Bengtsson,
Absolute Astronomy, lokholm.se & Wikipedia:
Tryggve Olafsson
(d.
963)
(Old
Norse:
Tryggvi Ólafsson,
Norwegian:
Tryggve Olavsson)
was king of
Viken
(Vingulmark
and
Ranrike).
He was the son of
Olaf Haraldsson,
king of
Vestfold,
and grandson of
Harald Fairhair.
According to
Heimskringla,
Tryggve ravaged in
Ireland
and
Scotland,
and performed Viking cruises in the West sea. In
946
king
Håkon
went north, and set Trygve over Viken to defend that country against
enemies. He gave him also in property all that he could reconquer of the
country in
Denmark,
which the summer before king Håkon had subjected to payment of scat to him.
Tryggve was killed by
Eirik Bloodaxe's
son
Harald Greyhide
as part of Haralds effort to re-unite all of Norway under his
rule.
Tryggve's son,
Olaf Tryggvason,
later became king of
Norway,
and his daughter
Ingeborg Tryggvasdotter
married
Ragnvald Ulfsson,
the
earl
of
Västergötland
and later the ruler of
Staraja Ladoga.
Olaf Haraldsson (died 934)
was son of Harald Fairhair of
Norway. He was made king of
Vingulmark by his father and then later inherited
Vestfold after his brother
Bjørn Farmann had been killed by their half-brother
Eric Bloodaxe. Eric was king Harald's favourite son and his appointed
successor, but he was not very popular among his half-brothers. Upon his
father's death, Olaf made himself king of eastern Norway, and allied himself
with another half-brother, Sigrød, against Eirik. The three kings met in
battle outside
Tønsberg. Olaf and Sigrød were defeated and they
both fell there. Olaf's sons,
Tryggve Olafsson, later became king of
Ranrike and
Vingulmark and
Ragnvald Olafsson, became prince of Polatsk.
Viken
(English:
the bay) is a historical district surrounding the Oslofjord in
southeastern Norway.
The cultural hub is centred in Oslo,
but the capital of the region was formerly at Borre.
Vingulmark is the old name for the area which today makes up the
counties of Østfold and Akershus, and includes the site of Norway's capital, Oslo. According to medieval kings' sagas, it
was a Viking Age petty kingdom .
Ranrike
(Old Norse
Ránríki)
was the old name for a part of Viken, corresponding to the northern half of
the modern Swedish province
of Bohuslän (roughly
the physical
Álfheim
of Scandinavian mythology).
Olaf Haraldsson (d. 934) was son of Harald Fairhair of Norway.
He was made king of Vingulmark by his father and then later inherited
Vestfold after his brother Bjørn Farmann had been killed by their
half-brother Eirik Bloodaxe.
Ranrike (Old
Norse Ránríki)
was the old name for a part of
Viken, corresponding to southeast Norway (Oslofjord area) and the
northern half of the modern Swedish province of
Bohuslän (roughly the physical
Álfheim of
Scandinavian mythology). It is sometimes said to have derived its name
from the goddess of the sea,
Rán. When folklore and culture is concerned the usage has been revived
to refer to northern Bohuslän.
Olaf I of Norway: Olaf Tryggvason has been elected king, a painting by
Peter Nicolai Arbo
Olaf I Tryggvason (968-1000) was a Viking
warrior, who acquired wealth and fame by his raids
in Britain and strove to bring national
leadership and Christianity to pagan, politically divided tenth-century
Norway.
To appreciate King Olaf Tryggvason's role in
Norwegian history, it
is helpful to provide a brief picture of his time, place, and position.
Prior to the tenth century, although most of Western Europe had been
Christian for centuries, Norway remained a pagan bastion of politically
divided small kingdoms. The warriors of the North, untouched by
ecclesiastical and cultural influences, harassed continental Europe from the
eighth century on and were considered a major threat to the well-being of
their southern neighbors. The ultimate involvement of Norway in the
Christian network was due largely to the efforts of an energetic young king,
Olaf Tryggvason. His
policy of political
consolidation and Christianization in Norway--a
process which occurred at roughly the same time in Denmark and
Sweden--helped to bring about the waning of the viking ("pirate") problem
that had plagued Europe for many years.
Kung Gudröd seglade segelleden österut till Viken och sedan sände han bud till
kung
Tryggve att denne skulle komma honom till mötes och att de båda skulle
fara i österled och härja över sommaren. Kung Tryggve for honom till mötes
med en skuta. De möttes väster om Sotenäs vid Vägga. Men när de gick till
rådsmötet sprang Gudröds män fram och dödade kung Tryggve och tolv män med
honom. Han ligger där som nu heter Tryggverör.(ur Snorre Sturlassons Nordiska kungasagor)
Tryggve Olavsson blev kung över Ranrike (Bohuslän) på
900-talet e.Kr. efter att hans far, Olav Haraldsson, hade dödats av sin
bror, Erik Blodyx. Tryggve sägs ha varit större och starkare än någon annan.
Han var ofta på vikingafärd och härjade både på Irland och i Skottland.
Tryggve var i ständig fejd med Erik Blodyx två söner. När de i sin tur blev
ovänner med varandra tänkte han utnyttja detta genom att slå sig ihop med
den ene brodern, Gudröd. Men det gick alltså inte riktigt som Tryggve tänkt
sig.
På Tryggö utanför Väjern finns ett stort röse som går
under namnet kung Trygges grav. Graven bedöms vara från äldre bronsålder.
När Tryggve mördades hade graven alltså redan funnits i drygt två tusen år.
Därför har forskarna inte trott på att detta är Tryggves grav. Det var först
när ett hemligt fynd plockades fram ur gömmorna som man fick börja tänka om.
Det var år 1956 som Karl-Villy Jonson, föreståndare
för Vikarvets museum i Lysekil, kontaktades av en avlägsen släkting. Hon
ville överlämna en släktklenod. En spjutspets i järn från vikingatiden, som
hade hittats av hennes svärfar Karl. Som pojke hade han hört historierna om
kung Tryggves grav och om hur folk i trakten hade letat skatter i graven,
trots att detta inte var tillåtet.
När Karl blev lite äldre rodde han tillsammans med tre
andra ynglingar ut till ön. De gick upp till röset som var söndergrävt vid
tidigare plundringar. I mitten av röset syntes en täckt stenkista. De lyfte
bort täckhällen, men kistan var tom. De andra klättrade besvikna ner igen
men Karl dröjde sig kvar. Han tittade in bland stenarna och fick syn på ett
rostigt föremål vid sidan av kistan. Han tog tag i det och fick fram en
spjutspets av järn. Utan att säga ett ord till de andra släppte han kvickt
ner spetsen i stövelskaftet och drog byxbenet över stöveln. Det var ju han
som hittat "skatten" och han var rädd för att de andra skulle prata bredvid
mun. Han ville inte att historien skulle nå länsmans öron. Detta hände runt
år 1870.
I hela sitt liv behöll Karl hemligheten för sig själv
men mot slutet bestämde han sig för att berätta historien om kung Tryggves
spjut för sin son. I förtroende och mot tystnadslöfte berättade han om hur
det gick till när han hittade spjutspetsen. Först på 1970-talet plockades
den fram ur gömmorna och ställdes ut på
Vikarvets museum.
Graven på Tryggö är ett röse från äldre bronsålder, cirka 1800-1100 f. Kr. Tryggves död
beräknas till omkring 963 e.Kr. Röset var tidigare mycket skadat av
gravplundrare men det restaurerades på 1920-talet.
Fyndet av den vikingatida spjutspetsen gör att det
finns en möjlighet att Tryggve-traditionen faktiskt är sann. Den visar att
en begravning troligen skett i röset på Tryggö under vikingatid. Att
återanvända äldre gravar var en utbredd sed. Det finns många exempel på att
stora monumentala gravar har använts för flera begravningar under lång tid.
Snorre Sturlasson levde cirka 1178-1241. Han var en
isländsk hövding, historiker, författare och skald. I början av 1200-talet
skrev han ner de nordiska kungasagorna, som är bland våra äldsta historiska
dokument.
Texten i broschyren om Kung Tryggves grav bygger på en ännu opublicerad
artikel av arkeolog Kristina Bengtsson på Göteborgs universitet.
KUNG TRYGGVES RÖSE, TRYGGÖ
Ur Heimskringla,
Olav Tryggvason kapitel 1:
"Astrid hette den kvinna som konung Tryggve Olavsson hade haft till
hustru; hon var dotter till Erik »bjodaskalle»1, en mäktig man,
som bodde på Oprostader. Efter Tryggves fall flydde Astrid och for i
hemlighet bort med det lösöre som hon kunde taga med sig. Med henne följde
hennes fosterfader, en man vid namn Thorolv lusskägg; han lämnade henne
aldrig, men hennes övriga förtrogna foro omkring för att efterspana, vad som
spordes om hennes fiender eller var de drogo fram.
Astrid gick havande med ett barn till konung Tryggve. Hon lät föra sig ut
i en sjö och gömde sig där på en holme jämte några få män. Där födde hon ett
barn; det var en gosse. Då han blev vattenöst, fick han namnet Olav efter
sin farfader. På detta ställe höll hon sig dold under sommaren, men då
nätterna började att bliva mörka, dagarna korta och vädret kallt, begav
Astrid sig på färd; Thorolv och några få andra män följde henne. De foro
genom bebyggda trakter endast om nätterna, då de kunde hålla sig dolda, och
träffade inga människor. En dag kommo de mot kvällen fram till Astrids
fader, Erik på Oprostader. De höllo sig dolda, men Astrid sände bud till
gården för att underrätta Erik. Denne lät föra dem till ett litet avsides
beläget hus och sätta fram bord åt dem med den bästa kost. När Astrid och
hennes följeslagare hade varit där en liten tid, foro hennes män därifrån,
men hon själv stannade kvar jämte två tjänarinnor, hennes son Olav, Thorolv
lusskägg och dennes sex år gamle son Thorgisl; de stannade där över
vintern."
Hämtat från Heimskringla,
Olav Tryggvason kapitel 1
Tryggveskär (Tryggöskär)
ligger SV Tryggö.
Här har en gång legat ett trankokeri och därefter fanns här ett ställe som
bl a sålde sprit till fartygen som här innanför sökt lä för det dåliga
vädret på Soten. Efter "spritkrogen" bodde här i flera årtionden
eremiten Lorn på Tryggveskär.
Lorn hade tidigare ägt hela ön Tryggö men tröttnat på "civilisationen".
Här står bl a följande att läsa:
Tryggve är ett
mansnamn med
nordiskt ursprung, bildat av adjektivet trygg med betydelsen
'trogen, trygg'.
Namnet är vanligare i Norge än i Sverige. Den
31
december
2005 hade 980
män i Sverige
förnamnet Tryggve, varav 345 hade det som
tilltalsnamn. År 2003 fick 8 pojkar namnet, varav 2 fick det som
tilltalsnamn.
Tryggve används ibland som ett slanguttryck för en man som
är trogen sin partner.
Namnsdag:
25
september (sedan 1993, dessförinnan
23
september)
Källor: Bl a The Free Dictionary,
cornelius.tacitus.nu,
arkeolog Kristina Bengtsson,
Absolute Astronomy, lokholm.se & Wikipedia:
Om emigranter
och emigrantöden